Karantän

Fortfarande i karantän.

Det är skönt att vi har haft mycket att göra med att packa upp våra flyttlådor som dök upp förra veckan. Det känns lite konstigt att inte kunna röra sig som man vill.

Det som är nyttigt är att hinna fundera och reflektera över vad som är viktigt, när allt i vardagen skakas om. Jag tror och hoppas att allt detta kommer att medföra något positivt i andra änden av tunneln. Vi kanske kan lära oss att ta hand om varandra bättre, visa mer hänsyn och respekt för varandra. Allt kan inte värderas i pengar och vinster.

Lite kusligt också med de tomma gatorna i vår lilla by.

Jag är tacksam för att vi har hundarna, då har vi en legitim anledning att gå ut på promenad. Poliser åker runt och kollar området, de stoppar någon ibland för att kolla vart de är på väg.

Det svåraste är dock att ha barnen långt borta…

Att bara följa via media vad som händer i Sverige. Allt är väldigt strikt och stängt här, och än så länge lider vi i södra Algarve inte av några dödsfall av viruset.

Tacksam!

Vårt promenadstråk

Morgon med restriktioner

Vaknar i vår t nya hem i Altura, jag hör hur fåglarna kvittrar – så ljuvligt! Går till balkongdörren och öppnar dörren, kvittret ökar i volym och ljuset silar in i sovrummet – så ljuvligt. Kryper ner i sängen igen och njuter.

Tankar från verkligheten gör sig påminda, Coronavirus. Från och med i går är det många restriktioner i Portugal, presidenten har talat. Vi får bara gå till affären för att handla mat och besöka apoteket. Men det är ju en liten uppoffring för att hjälpa till att stoppa smittspridningen. Vi klagar inte, vi har det bra här.

Jag har mediterat och försöker även på detta vis sprida ljus och höja energin, skicka helande energier över jorden. Vi är många som gör det, tillsammans kan vi höja energin på jorden väldigt mycket. Det behövs verkligen nu.

Det är också väldigt viktigt att ge kroppen motståndskraft, jag äter vitaminer och intar kollodialt silver, försöker ha det så bra jag kan, vara glad och positiv för att hålla mig frisk.

OCH så tänker jag fortsätta att njuta av dagen.

Var rädda om er där ute, var ni än är!

 

 

Lära sig språket

Första veckorna vi var här kände jag att det kunde bli lite knepigt att lära sig språket. Men efter ett tag  så började jag känna igen vissa ord och kände igen en del ord på skyltar och anslag. Vi lyssnade på portugisisk radio när vi åkte på tur med bilen, på något vis började språket flyta in i hjärnan.

Målet är att jag ska lära mig åtminstone någorlunda bra portugisiska, fast jag tror att det tar lite tid. Än så länge lyssnar jag och lär mig lite glosor (google translate är suverän när man är ute och handlar mat och behöver förstå någon text)

Jag har tagit ner två appar i telefonen, VOC lab och Portuguese verbs. Jag inser att hjälp behövs med grammatiken.  En nackdel för inlärningen är att de flesta pratar engelska, redan innan jag har öppnat munnen har de förstått att jag inte är portugisiska och växlar språk.

Här är en av de första platserna vi lärde oss att förstå portugisisk text. Bra med tydliga bilder.

Det var ändå lite svårt för oss att ta i att vi skulle slänga plast och metall i samma conteiner…

Shopping for relaxing!

Det finns ”Blocket” och köp och sälj – sidor här också. Lasse hittade en restaurang i Albufeira som sålde stolar till  uteplats för 150 kr st.

Så då blev det en tur till Albufeira för att med nöd och näppe trycka in 8 stolar med hög rygg i vår Citroen C4. Vi är optimistiska människor, så vi tänkte  – klart att det går!

Det tänkte också grabbarna som hjälpte oss att lasta, den åttonde stolen tryckte de in i framsätet, i mitt knä.

Dessutom kunde vi roa cafégästerna tvärs över gatan som nyfiket med ett litet leende på läpparna följde våra förehavanden.

Häpp!

Vi kände oss inte färdigshoppade med det, det blev en tur till Almancil och beställning av mer utemöbler till terassen som kommer i mitten på månaden till vår nya adress. Utelivet är viktigt här.

Bra dag!