Om dörrar

En lustighet med dörrarna i Portugal

I det här landet går i alla fall 95% av dörrarna innåt.

… oavsett om det finns plats för det eller inte!

Vår ytterdörr går innåt, dörren till affärerna, bankerna och toaletterna.

Det är ju på toaletterna det kan bli lite problem…

Jag vet inte om det stämmer, men jag har hört att anledningen är att man inte ska slå upp dörren på någon som passerar utanför….hur ofta händer den olyckan?

Nåväl , så fungerar det här och man vänjer sig.

Toastolen finns bakom dörren!

Midsommar

Första midsommaren i Portugal

Här behöver man inte oroa sig för hur vädret ska bli, sol ca 300 dagar om året.

Lasse och jag gjorde oss en sill lunch med sill inköpt på IKEA, ingen midsommar utan sill, enligt mig. 

Vi blev bjuda på midsommarfest hos ett par nyfunna svenska vänner. Vi packa in hundarna i cykelkärran och trampade iväg. Där blev det ännu mera sill och mycket annan god mat, och jordgubbar förstås. En mycket lyckad kväll! Så härligt att ha svenska vänner här, det betyder mycket.

Midsommar är min favorithögtid, det känns allt lite vemodigt i hjärtat att inte kunna träffa barnen och nära och kära.

Tur att vi kan ses via nätet, men jag längtar verkligen efter att få krama om dem.

Vaknar till liv

Ibland har det känts väldigt surrealistiskt med isoleringen, munskydd och handsprit . Äntligen börjar karantänen brytas, det blir lite mer normalt. Alla här respekterar restriktioner och håller avstånd, jag känner mig trygg och njuter av att kunna gå till havet igen, att se människor röra sig på gatorna och på restaurangerna.

 

Jag älskar gatorna i vår lilla by, med många caféer och restauranger som är träffpunkter för unga som gamla.

Underbart att kunna gå ner till havet med väninnan,  titta på vågorna och måla.

Eller varför inte åka på shoppingtur (uppdämt behov) och ta en gofika!

Penicillin och glädje

Jag är så tacksam för att jag fick komma till tandläkaren i Almancil! (40 minuter från Altura, det var fullbokat hos alla tanläkare i närheten.) Jag avskyr att gå till tandläkaren, jag har verkligen lidit av tandläkarskräck, även om skräcken är hanterbar nu.

Jag hade fått en inflammation runt en tand, ni som har haft det vet ju hur galet ont det gör! 

 

Detta besök visade sig bli en fröjd på alla sätt. jag möttes av ett gäng tandläkare, alla kvinnor, med mask men av mottagandet och deras glädje kunde man se att de log brett. De pratade utmärkt engelska, (tack igen!) min portugisiska är inte något att skryta med. Jag kände mig trygg och blev lika glad som de. 

Nu har jag en penicillinkur och klarar helgen fint!

Happy!

Vidgade vyer

 Nu börjar Portugal att lätta på restriktionerna!

Snart får vi gå på restaurang och vissa affärer börjar öppna. Vi kände oss lyckliga över att få åka till någon annan affär än mataffärer och apotek, så vi tog en tur hamnade på en blomsterhandel som också hade lite trädgårdsmöbler. Några små bord och en hylla åkte med hem. 

Sen blev det lite pyssel, härligt att få vara lite kreativ!

Litet och stort

Just nu jag tänker på det lilla i allt det här stora som händer nu i världen.

Mitt i alltihopa så känner jag hur viktigt det är att sova bra. Sängen som finns här i huset vi hyr är1,40 cm bred, eller smal skulle jag nog säga. OCH dessutom använder man inte bäddmadrasser i Portugal.

Lasse och jag är ju inte så ”petite” och med två hundar i sängen, blir det liiite trångt.

Jag vill inte vara gnällig på något vis, men god sömn är så viktigt.

Eftersom allting är stängt här i Portugal förutom apotek och matvaruaffärer så även IKEA stängt – men vi har nu lyckats köpa en säng online. Lycka!

 

 

 

Jag älskar promenaderna med hundarna och jag fascineras av alla vackra blommor, nya sorter som hoppar upp ur jorden. Jag tror att det är viktigt för välbefinnandet alltid, och särskilt just nu att lägga märke till och vara tacksam för allt man har och allt vackert som finns runt omkring oss.

Tack för att ni finns i mitt liv!

Förändringens tid

Särskilt när jag är ute och promenerar svämmar känslorna över mig, jag får en sådan uppfyllande känsla av att vara hemma, jag har varit på väg hit hur länge som helst. Jag älskar att vara här. Jag har längtat till den här platsen, till havet. Det är här jag ska vara, just här just nu i den här tiden. Det är en skön känsla.

Men där i mellan faller jag ner och tvivlar, vad är det jag ska göra, vad kan jag bidra med?

Det är en tid av stora förändringar, för mig – för oss alla, det är mycket som händer på alla plan.

Jag kan inte göra annat än att följa stigen, just nu i isolering – sedan i möte med andra själar som är här för att arbeta i den här tiden, det är bara att gå.

Om jag möter en stängd dörr ska jag inte bli rädd, inte vända om.

Det kan finnas något helt fantastiskt bakom den.

Jag har en uppgift, jag öppnar den.

Lära sig språket

Första veckorna vi var här kände jag att det kunde bli lite knepigt att lära sig språket. Men efter ett tag  så började jag känna igen vissa ord och kände igen en del ord på skyltar och anslag. Vi lyssnade på portugisisk radio när vi åkte på tur med bilen, på något vis började språket flyta in i hjärnan.

Målet är att jag ska lära mig åtminstone någorlunda bra portugisiska, fast jag tror att det tar lite tid. Än så länge lyssnar jag och lär mig lite glosor (google translate är suverän när man är ute och handlar mat och behöver förstå någon text)

Jag har tagit ner två appar i telefonen, VOC lab och Portuguese verbs. Jag inser att hjälp behövs med grammatiken.  En nackdel för inlärningen är att de flesta pratar engelska, redan innan jag har öppnat munnen har de förstått att jag inte är portugisiska och växlar språk.

Här är en av de första platserna vi lärde oss att förstå portugisisk text. Bra med tydliga bilder.

Det var ändå lite svårt för oss att ta i att vi skulle slänga plast och metall i samma conteiner…

Shopping for relaxing!

Det finns ”Blocket” och köp och sälj – sidor här också. Lasse hittade en restaurang i Albufeira som sålde stolar till  uteplats för 150 kr st.

Så då blev det en tur till Albufeira för att med nöd och näppe trycka in 8 stolar med hög rygg i vår Citroen C4. Vi är optimistiska människor, så vi tänkte  – klart att det går!

Det tänkte också grabbarna som hjälpte oss att lasta, den åttonde stolen tryckte de in i framsätet, i mitt knä.

Dessutom kunde vi roa cafégästerna tvärs över gatan som nyfiket med ett litet leende på läpparna följde våra förehavanden.

Häpp!

Vi kände oss inte färdigshoppade med det, det blev en tur till Almancil och beställning av mer utemöbler till terassen som kommer i mitten på månaden till vår nya adress. Utelivet är viktigt här.

Bra dag!

Karneval

Portugiserna tar tillvara på alla tillfällen att fira och skapa festligheter. I helgen var det karneval både i Quarteira och i Altura. Vi valde att åka till Altura eftersom det kommer att bli vårt nya hem.

Härlig musik sång och glädje, det var helt omöjligt att stå still! Gamla, unga och små och stora barn – alla var med! Underbara människor!