Vaknar till liv

Ibland har det känts väldigt surrealistiskt med isoleringen, munskydd och handsprit . Äntligen börjar karantänen brytas, det blir lite mer normalt. Alla här respekterar restriktioner och håller avstånd, jag känner mig trygg och njuter av att kunna gå till havet igen, att se människor röra sig på gatorna och på restaurangerna.

 

Jag älskar gatorna i vår lilla by, med många caféer och restauranger som är träffpunkter för unga som gamla.

Underbart att kunna gå ner till havet med väninnan,  titta på vågorna och måla.

Eller varför inte åka på shoppingtur (uppdämt behov) och ta en gofika!

Litet och stort

Just nu jag tänker på det lilla i allt det här stora som händer nu i världen.

Mitt i alltihopa så känner jag hur viktigt det är att sova bra. Sängen som finns här i huset vi hyr är1,40 cm bred, eller smal skulle jag nog säga. OCH dessutom använder man inte bäddmadrasser i Portugal.

Lasse och jag är ju inte så ”petite” och med två hundar i sängen, blir det liiite trångt.

Jag vill inte vara gnällig på något vis, men god sömn är så viktigt.

Eftersom allting är stängt här i Portugal förutom apotek och matvaruaffärer så även IKEA stängt – men vi har nu lyckats köpa en säng online. Lycka!

 

 

 

Jag älskar promenaderna med hundarna och jag fascineras av alla vackra blommor, nya sorter som hoppar upp ur jorden. Jag tror att det är viktigt för välbefinnandet alltid, och särskilt just nu att lägga märke till och vara tacksam för allt man har och allt vackert som finns runt omkring oss.

Tack för att ni finns i mitt liv!

Morgon med restriktioner

Vaknar i vår t nya hem i Altura, jag hör hur fåglarna kvittrar – så ljuvligt! Går till balkongdörren och öppnar dörren, kvittret ökar i volym och ljuset silar in i sovrummet – så ljuvligt. Kryper ner i sängen igen och njuter.

Tankar från verkligheten gör sig påminda, Coronavirus. Från och med i går är det många restriktioner i Portugal, presidenten har talat. Vi får bara gå till affären för att handla mat och besöka apoteket. Men det är ju en liten uppoffring för att hjälpa till att stoppa smittspridningen. Vi klagar inte, vi har det bra här.

Jag har mediterat och försöker även på detta vis sprida ljus och höja energin, skicka helande energier över jorden. Vi är många som gör det, tillsammans kan vi höja energin på jorden väldigt mycket. Det behövs verkligen nu.

Det är också väldigt viktigt att ge kroppen motståndskraft, jag äter vitaminer och intar kollodialt silver, försöker ha det så bra jag kan, vara glad och positiv för att hålla mig frisk.

OCH så tänker jag fortsätta att njuta av dagen.

Var rädda om er där ute, var ni än är!

 

 

Lära sig språket

Första veckorna vi var här kände jag att det kunde bli lite knepigt att lära sig språket. Men efter ett tag  så började jag känna igen vissa ord och kände igen en del ord på skyltar och anslag. Vi lyssnade på portugisisk radio när vi åkte på tur med bilen, på något vis började språket flyta in i hjärnan.

Målet är att jag ska lära mig åtminstone någorlunda bra portugisiska, fast jag tror att det tar lite tid. Än så länge lyssnar jag och lär mig lite glosor (google translate är suverän när man är ute och handlar mat och behöver förstå någon text)

Jag har tagit ner två appar i telefonen, VOC lab och Portuguese verbs. Jag inser att hjälp behövs med grammatiken.  En nackdel för inlärningen är att de flesta pratar engelska, redan innan jag har öppnat munnen har de förstått att jag inte är portugisiska och växlar språk.

Här är en av de första platserna vi lärde oss att förstå portugisisk text. Bra med tydliga bilder.

Det var ändå lite svårt för oss att ta i att vi skulle slänga plast och metall i samma conteiner…