Jul i Portugal

Jag hade skickat med lite julpynt När Lasse åkte, och han hade pyntat. Lite julfint får man ha! Julstjärnorna växte ute i rabatterna överallt, så dem behövde vi inte ha inne.

Vi tog en tur till IKEA som ligger i Faro. Sill och prinskorvar inhandlades, och sedan gjorde Lasse sina brömda köttbullar och jag gjorde rödbetssallad.

Julen förgylldes också av Lasses son och sambo som kom ner och gästade.

Vi satt på balkongen i behaglig ”svensk sommarvärme” och åt sill lunch på julafton.

Så najs!

Vi hade en sak till vi var tvungna att lösa snabbt, och det var vägtullarna. Åker man på motorvägen betalar man tull och det finns sensorer som registrerar en transponder som man ska ha i bilen, och så betalar man varje månad för det man åkt. 

Vi måste ju också betala för den tid vi åkt sedan Lasse kom hit, för bilen har ju registrerats när han åkte in i Portugal, och nummerplåten fotograferas när man åker genom kontrollerna på vägen.

Vi listade ut att vi skulle betala på något som hette Vialivre. Mera googlande (vad skulle man göra utan google?) 

I Loulé skulle det tydligen finnas ett kontor.  Vi for iväg och ställde in adressen i GPS:en (vad skulle man göra utan GPS!)

Vi kom till adressen, men vi kunde inte se något som hette Vialivre, vi åkte runt flera gånger. GPS:en envisades med att ”destinationen finns på din högra sida.

Efter några varv hittade vi en diskret skylt på vår vänstra sida. Ja, ja GPS är nästan korrekt.

Vi betalade efter en stunds köande och, det gick ju bra. Hon förklarade att vi kunde göra betalning på nätet också om vi ville – Jaha, men det var ju kul att åka lir Loulé också.

Vi ville ha en transponder, därför ville vi prata med någon för att få en sådan. Vi fick beskedet att vi var tvungna att åka till Faro för att ordna detta på kommunkontoret, hos Viaverde. En halvtimmes resa åt andra hållet. Ok, lika bra att få det överstökat.

GPS ledde oss elegant till kommunhuset i Faro inga problem! Det svåra var att lista ut vart vi skulle gå när vi kom in i kommunhuset. Det fanns skärmar med nummer och och olika färger och det fanns skyltar och kölappar med olika färger. Hmmm..hur kan det här systemet tänkas fungera – såg väldigt avancerat ut. Och vad i hela friden står det på skyltarna?

Vi började med färgkoderna det verkade enklast. Det var en stor lokal, och vi promenerade omkring där och försökte att inte se allt för förvirrade ut. Viaverde, borde inte det vara grön skyltning? Men där det var grön färg på diskarna hittade vi ingen skylt med Viaverde.  Efter ett par varv till såg vi ett till grönt område – och där fanns den skylt vi letade efter! Då var det ett ganska smart system ändå!

Efter en halvtimmes letande och köande , med rätt kölapp i handen kom vi fram till en mycket trevlig och hjälpsam dam som såg till att vi fick allt vi behövde, att överföringar från bankkontot fungerade och att vi förstått hur det fungerade.

Efter dagens lyckade arbete med att göra rätt för oss längs vägarna tyckte vi att vi kunde unna oss en svalkande dryck i kvällssolen i Faro.

Check!

Jul och Juridik

Det har regnat en vecka nu. Lite trist början på livet i Quarteira, men det gör ju inte så mycket, det är varmt (tycker vi) Portugiserna har tjocka jackor och mössor. Vi går i kortbyxor och tröja. 

Det syns att man inte är portugis alltså! 

Jag fick ryggskott när jag skulle baxa ut resväskan från bussen till Arlanda, det var trångt och väskan tung. Jag vred och lyfte, kände direkt att något hände i ryggen.

Så nu gällde det att försöka hitta någon hjälp för detta. lyckligtvis hette osteopat samma på portugisiska och de talade engelska (de flesta kan engelska här) så jag fick tid för behandling på samma dag. 

Underbart att slippa smärtan!

Vi var på några lägenhetsvisningar i Tavira och Santa Luzia. Lasse föll för en lägenhet i Santa Luzia, men jag var inte lika entusiastisk. Den hade takterrass och gott om utrymme och förvaring. Jag vill ju gärna ha stranden nära, detta var en fiske by. man kunde lätt ta sig till Formosa med en kort båtresa, men det kändes inte helt bra tyckte jag.

Vår mäklare informerade oss om att vi måste ha NIF nummer och ett bankkonto för att kunna existera i Portugal, dessa fantastiska människor på Fastighetsbyrån hjälpte oss med detta, jag tror inte att vi hade klarat det annars.

De följde med oss till Kommunkontoret för att få NIF-nummer och stämplade papper, det var steg ett. Det var ganska mycket folk där och mäklaren och hans portugisiska medarbetare, som även var tolk , tog vår nummerlapp (ingen aning om vilken av de fyra olika valen av kö vi skulle välja) och vi satte oss att vänta. Vi insåg att man behövde ha tålamod och gott om tid. Fast för vår del så kändes det bara som att – okej vi har ju inte så bråttom någonstans – det kändes så skönt!

När vi äntligen kom fram till disken och en dam började springa runt med de papper vi fyllt i med personuppgifter, kom hon fram till att vi behövde något dokument som styrkte vår adress i Sverige.

Det var bara att sätta igång att leta upp någon elräkning eller liknande som vi kunde skriva ut. Tack och tack för att mobilbank finns! Men vi var ju tvungna att trava tillbaks till mäklarens kontor för att skriva ut dokumenten, och sedan tillbaka till kommunkontoret igen, för att köa.

Två timmar senare hade vi de viktiga dokumenten i vår hand.

Nu skulle vi träffa en bankkontakt han hade för att öppna ett bankkonto. Han var inte anträffbar förrän om ett par timmar, så det var bara att vänta.

Mäklarna gick till baka till sitt kontor, för att senare möta oss igen för vi skulle få hjälp även på bankkontoret. Så vänligt!

Lasse och jag slog oss ner på en restaurang för att få i oss lite lunch. Vi kände oss härligt ostressade!

Mötet på banken gick snabbt och smidigt. Nu hade vi både NIF-nummer och bankkonto – check!

Sökandet efter boende fortsätter.

Snart är det jul.

Portugal

Underbart att landa i Faro, trots att regnet hängde i luften. Lasse och hundarna mötte mig på flygplatsen, vilket kärt återseende! Det var varmt, ljust och härligt! Äntligen!

Efter ca 20 minuters bilfärd anlände vi till Quarteira och lägenheten vi hyrt, Lasse bjöd på lasagne (inköpt på Varuhuset Continente) som var väldigt god. 

 

Edificio Dubai
Trött men lycklig

Vad hände?

Här sitter jag nu i ett tomt hus, förutom ett 20-tal flyttlådor och en säng.

Sambon och hundarna har åkt. Tyst och ödsligt.

Det är en märklig känsla, både lite rädsla och en frihetskänsla.

Hur gick det här till egentligen? Allt gick så fort!

I början på september hade jag ingen aning om detta…

Fast egentligen började för ca 2 år sedan, när jag åkte till Altura, Portugal för att hälsa på min väninna som flyttat dit för ett par år sedan. Hon mötte mig på Faro flygplats, på eftermiddagen och vi åkte i hennes lilla Citroen mot Altura. Vädret var lagom varmt och skönt så här i början på november. Härligt att åka ifrån mörkret och kylan i Sverige.

Vi hann inte se så mycket av omgivningen och landet den dagen, vi åt middag och lade oss tidigt.

Nästa morgon satte vi oss i bilen igen för att åka en tur och se oss omkring. Vi kom utanför grindarna till hennes hus och jag fick se den röda jorden, träd som dignade av citroner, ett vitrappat lite ruckligt hus som stod bredvid citronodlingen – och jag drabbades så hårt av en känsla av att jag hörde hemma här! Jag kan inte förklara det men jag blev så full av känslor och tårarna steg i mina ögon. Här kunde jag stanna!

 

– Och då hade vi bara kommit utanför grindarna!

När vi kom ner till havet och den fantastiska stranden blev det ju inte sämre på något vis!

Att promenera barfota i sanden, låta vågorna skölja över fötterna emellanåt – i november – ljuvligt!

Det är inte mycket människor på stranden så här års, inga turister, inga solstolar, bara låååång härlig strand.

Jag älskar att gå här ensam i tystnad, vila blicken långt bort i horisonten. En promenad i tyst meditation. Havet och klimatet, lite som svensk sommar – och alldeles lagom.

Min väninna var en alldeles fantastisk värd och visade mig runt och berättade.

Min sambo och mina vänner fick höra mycket prat om Portugal och Algarve när jag kom hem.

I mars fick jag möjlighet att åka till min väninna igen, jippiii! Jag behövde inte fundera två gånger!

Den här gången hyrde jag en liten bil, en Opel med väldigt liten baklucka och väldigt litet baksäte, men pigg och rask!

Efter en lång parlaver med kvinnan från uthyrningsfirman angående försäkringar och hyran för bilen, som inte stämde överens med priset jag fått på bokningssidan på SAS, lockpriser bara visade det sig, kunde jag trycka in mina väskor i bilen och susa iväg.

Nu var det dags att utforska Algarve.

En tanke som fanns var att kunna arrangera kurser i personlig utveckling, Attraktionslagen, hur vi kan förändra och påverka våra liv. Vilken underbar miljö att göra detta i! Jag önskade verkligen att jag kunde få dela med mig av kunskap, insikter och fler skulle jag nog få.

Alla människor jag mötte var så trevliga och hjälpsamma, de flesta pratade också engelska, vilket underlättar betydligt. Jag upplevde en helt annan atmosfär och ett lugn, vare sig jag rörde mig i större städer eller mindre byar, det var så behagligt. Rent snyggt och städat över allt, en känsla av att man bryr sig om platsen där man bor.

Jag upplever att Sverige har blivit kallt och hårt, (inget politiskt inlägg) kanske därför jag kände kontrasten så tydligt.

Det här var ju inte bara en resa med flyg och bil – det skulle nog bli en inre resa också.

Jag blev mycket förtjust i Tavira som är väldigt charmig med sin gamla stadsdel med castellet och mysiga torg och parker. Markander och saluhallar, cafeer och restauranger saknades verkligen inte. Här går man inte hem till varandra och fikar och äter så ofta, man möts ute på cafe eller restaurang. Det är så trevligt, och också möjligt när man kan få en kopp kaffe med bulle för 20 kr. Fantastisk mat, favoriter blev Beef Portugese och torkad rökt tonfisk på bröd, med ost och valnötter.

Låter jag för älskad? – Jajjamen!

Att jag hade egen bil och kunde åka som jag ville, lära mig hitta och utforska omgivningen, gjorde att jag kände mig ännu mer hemma här.

En stor plats i mitt hjärta fick också Altura. En mysig by, känns lugn och harmonisk. Är säkert inte lika lugnt på sommaren. Man har inte byggt höga hus ända till stranden, som man gör på många orter, den enda stora byggnad är hotellet (5 stjärnigt) som ligger i närheten av stranden.

Veckan gick så fort, innan jag visste ordet av var jag på väg hem igen! Lika mycket prat om Portugal när jag kom hem!

12 september 2019

Allt mitt prat och min entusiasm resulterade i att jag fick med mig Lasse till Portugal, han hade blivit tillräckligt nyfiken….

 

Så den 12 september lyfte planet mot Faro igen, den här gången skulle vi bo i Vilamoura, vi hade fått tag på en lägenhet att hyra under en vecka. Grannen bodde hos oss och tog hand om hus och hundarna.

När vi kom fram till Faro lyckades kvinnan på biluthyrningen naturligtvis uppgradera bilen vi hade bokat från början…

Nåja, jag tänkte inte klaga! Den var ju rätt trevlig.

Vi bodde i en mysig takvåning I Vilamoura, absolut inget att klaga på, men vi kände nästan genast att det inte var där vi skulle bo.

Frukost är så härligt, särskilt när man kan få underbara söta apelsiner, nypressade!

Vilamoura
Vilamoura

Vacker var det, underbara solnedgångar!

Quarteira
Quarteira

Men vi åkte gärna till grannstaden Quarteira, som låg bara ett par kilometer bort. Lite mindre och mysigare, men ändå en stad.

Det vi gillade med båda städerna var att det alltid var så rent och snyggt över allt. Det städades och sopades hela tiden. Jag tror inte heller att befolkningen slängde skräp på marken.

 

Så…det tog ca en och en halv dag, vi satt på terrassen och åt middag när Lasse konstaterade att

”Det blir bra det här!”

Ok, då satt vi helt plötsligt och planerade nästa steg. Hur gör vi nu?

Kan ske vi kan hyra en lägenhet här i någon månad, för att se hur det är att verkligen bo här?

 

Nästa dag tog vi kontakt med en mäklare vi haft kontakt med när vi bokade lägenheten vi bodde i nu, för att fråga om hon kände till någon som kunde tänka sig att långtidshyra.

Det gjorde hon.

På eftermiddagen var vi på väg till Olihao för att se oss omkring, när telefonen ringde. Mäklaren undrade om vi kunde träffa paret som hyrde ut lägenhet i Quarteira om en halvtimme?

Absolut, sa vi och gjorde en U-sväng.

 

Ca 30 minuter senare var det bestämt att vi skulle hyra det svenska parets lägenhet december till mars!!! Lägenheten låg på 8 våningen med havsutsikt och 300 meter till stranden, och hyran var helt ok.

Vi kom till Portugal för två dagar sedan, vilket flyt!!!!

 

Nu blev det mycket diskussioner och funderingar, både natt och dag. Hur skulle vi göra? Kunde vi bara flytta sådär?

Skulle vi kanske ha kvar huset i Sverige och komma hit på somrarna?

Skulle vi kanske hyra ut huset medan vi bodde några månader i Portugal, och sedan ta ett beslut?

Vad skulle barnen säga?

Jisses så många tankar och frågor, mycket att ta ställning till…

Ganska snart kom vi fram till att hyra ut huset skulle innebära en hel del ansvar och kostnader, om luftvärmepumpen, kylen eller något skulle gå sönder.

Att ha kvar huset som sommarhus skulle ju innebära att man skulle behöva jobba med att underhålla huset när man kom hem, istället för att njuta av den fina svenska sommaren. Dessutom måste någon se till huset under vintern också.

Nej – skulle vi göra det så fick vi satsa allt, det fick bli en försäljning.

 

Många sa att vi var modiga…det kanske är lite modigt att våga leva, våga leva en dröm. Men kan man låta bli?…

 

Från mitten av september till 12 december tog vi beslut om att sälja huset, sålt huset, sålt möbler och prylar och packat ner resten av vårt liv i ett 40-tal kartonger

Otroligt vad prylar man samla på sig, men så skönt att rensa när man inser att man verkligen inte behöver allt.

Vissa prylar visste man inte en att man hade! 😊

 

Så – här sitter jag nu bland kartongerna!

Vi lämnar vårt Paradis som vi har älskat och älskar fortfarande, men det kändes som att vi var färdiga här. Nya äventyr väntade!

Det är ju inte så att vi flyttar för att vi inte trivs. Vi tar med oss så mycket skratt och glada minnen med grannar familj, släkt och vänner!

 

För en vecka sedan tidigt på morgonen, startade Lasse med hundarna och grannen som co-driver, bilresan mot Portugal och Quarteira.

14 december

På väg mot ÄVENTYRET!