Viktig dag

I dag är Lasse i Sverige och skriver på överlåtelsen av huset. Han har varit där en vecka och packat och kastat det som jag inte hann göra klart innan jag åkte till Portugal före jul.

Han har slitit som ett djur, för det ska ni veta att det är fruktansvärt mycket som ska hanteras – vare sig det ska kastas, packas eller säljas! Man måste börja MYCKET tidigare än man tror! Nu blev vårt beslut att flytta ganska snabbt och tiden knapp.

Men nu är det klart!! Så skönt! Nu väntar vi på att våra flyttkartonger ska komma ner, i mitten på mars, efter att vi flyttat till Altura.

Hus

Vi hade hyrt nuvarande lägenhet till sista mars, så vi behövde hitta något att köpa eller kanske att hyra en längre period, för att känna in var man trivs.

Men så en morgon när vi satt och googlade på nätet på hus- och lägenhetsannonser hittade Lasse ett radhus som var för uthyrning i Altura. Tänk om vi kunde få hyra den under ett år! Då kunde vi bestämma hur vi ville ha det i lugn och ro.

Vi tog kontakt med husägaren och stämde träff i huset. Det var ett ganska rymligt möblerat hus med gästrum, tre badrum, terrass både framför (med grill) och bakom huset. balkong från master bedroom. 600 meter till havet, ”min” favoritstrand

Det skulle fungera perfekt under ett år! Ägaren gick med på det och i slutet på mars får vi flytta in. 

Vi längtar redan efter att få flytta till radhuset i Altura. Vi har ju insett att vi inte är några stadsmänniskor, vi är vana att bo i ett hus i skogen, med inte allt för många människor som passerar på en dag. Lugnt och tyst. Nu har vi den här erfarenheten. Det är inte alls något fel på att bo här, det är bara inte vi.

Det finns många fördelar, nära till slaktare, bagerier, caféer, restauranger och havet. Det är bekvämt. Den kommunala parken som ligger i kvarteret bredvid är under bar att gå till med hundarna, de älskar den. Det finns otroligt mycket hundar här, det gillar  Smilla och Luna.

Dessutom finns det alltid hundpåsar i ett ställ och många papperskorgar.

För oss människor finns det träningsredskap av olika slag utplacerade i parken. Så härligt att träna ute! Har inte hunnit prova dem ännu, men det ska bli.

Jag tror man kan utläsa av plaketten att trädgården har funnits i 100 år.

I parken finns Vatten till hundarna, nog så viktigt!

Gröten som blev pannkaka

Det är inte helt lätt att hitta matvarorna man söker i affären.

Jag blev så sugen på havregrynsgröt en dag, och jag tog reda på att havregryn hette aveia. Härligt, det borde ju inte vara så svårt att hitta. Men efter en hel del snurrande runt hyllorna lyckades jag hitta en påse, som också hade en bild av ett havrestrå på paketet.

I morgon bitti skulle det bli havregrynsgröt med sylt från IKEA.

Nästa morgon blev jag ju mycket besviken när jag insåg att det var mjöl i paketet! 

Havremjöl. Hmmm…jag meddelade sambon att det inte skulle bli  någon gröt, det skulle bli frukostpannkakor. 

Han var inte så ledsen för det.

Letar vidare…

 

Boule – Onsdag

Varje onsdag samlas en grupp svenskar i Tavira för att spela boule tillsammans och umgås. Våra vänner skulle dit så vi bestämde oss för att följa med. Inte  för att vi kan spela boule, mer för att träffa nya människor och prata lite svenska. Boulebanan låg mitt i ett bostadsområde, med en liten kiosk bredvid som sålde hamburgare,  öl, korv, kaffe och en massa annat gott.

Nytt År!

Julhelgen gick fort, vi utforskade Quarteira, fikade och åt, hade det väldigt mysigt heltenkelt!

Vi besökte också Tavira som hade julpyntat så vackert!

 

 

Och helt plötsligt var det ett nytt år!

Vi bestämde oss för att fira in det nya året hemma i lägenheten, vi visste inte hur mycket det skulle smällas med raketer, och vår hund Luna, schnauzern, var lite rädd för smällar. Vi visste att det var stort firande i Tavira, men det får bli nästa år.

Vi hade i alla fall perfekt utsikt från vår balkong, god mat och fyrverkerier, hundarna tog det ganska bra.

Jul i Portugal

Jag hade skickat med lite julpynt När Lasse åkte, och han hade pyntat. Lite julfint får man ha! Julstjärnorna växte ute i rabatterna överallt, så dem behövde vi inte ha inne.

Vi tog en tur till IKEA som ligger i Faro. Sill och prinskorvar inhandlades, och sedan gjorde Lasse sina brömda köttbullar och jag gjorde rödbetssallad.

Julen förgylldes också av Lasses son och sambo som kom ner och gästade.

Vi satt på balkongen i behaglig ”svensk sommarvärme” och åt sill lunch på julafton.

Så najs!

Vi hade en sak till vi var tvungna att lösa snabbt, och det var vägtullarna. Åker man på motorvägen betalar man tull och det finns sensorer som registrerar en transponder som man ska ha i bilen, och så betalar man varje månad för det man åkt. 

Vi måste ju också betala för den tid vi åkt sedan Lasse kom hit, för bilen har ju registrerats när han åkte in i Portugal, och nummerplåten fotograferas när man åker genom kontrollerna på vägen.

Vi listade ut att vi skulle betala på något som hette Vialivre. Mera googlande (vad skulle man göra utan google?) 

I Loulé skulle det tydligen finnas ett kontor.  Vi for iväg och ställde in adressen i GPS:en (vad skulle man göra utan GPS!)

Vi kom till adressen, men vi kunde inte se något som hette Vialivre, vi åkte runt flera gånger. GPS:en envisades med att ”destinationen finns på din högra sida.

Efter några varv hittade vi en diskret skylt på vår vänstra sida. Ja, ja GPS är nästan korrekt.

Vi betalade efter en stunds köande och, det gick ju bra. Hon förklarade att vi kunde göra betalning på nätet också om vi ville – Jaha, men det var ju kul att åka lir Loulé också.

Vi ville ha en transponder, därför ville vi prata med någon för att få en sådan. Vi fick beskedet att vi var tvungna att åka till Faro för att ordna detta på kommunkontoret, hos Viaverde. En halvtimmes resa åt andra hållet. Ok, lika bra att få det överstökat.

GPS ledde oss elegant till kommunhuset i Faro inga problem! Det svåra var att lista ut vart vi skulle gå när vi kom in i kommunhuset. Det fanns skärmar med nummer och och olika färger och det fanns skyltar och kölappar med olika färger. Hmmm..hur kan det här systemet tänkas fungera – såg väldigt avancerat ut. Och vad i hela friden står det på skyltarna?

Vi började med färgkoderna det verkade enklast. Det var en stor lokal, och vi promenerade omkring där och försökte att inte se allt för förvirrade ut. Viaverde, borde inte det vara grön skyltning? Men där det var grön färg på diskarna hittade vi ingen skylt med Viaverde.  Efter ett par varv till såg vi ett till grönt område – och där fanns den skylt vi letade efter! Då var det ett ganska smart system ändå!

Efter en halvtimmes letande och köande , med rätt kölapp i handen kom vi fram till en mycket trevlig och hjälpsam dam som såg till att vi fick allt vi behövde, att överföringar från bankkontot fungerade och att vi förstått hur det fungerade.

Efter dagens lyckade arbete med att göra rätt för oss längs vägarna tyckte vi att vi kunde unna oss en svalkande dryck i kvällssolen i Faro.

Check!

Jul och Juridik

Det har regnat en vecka nu. Lite trist början på livet i Quarteira, men det gör ju inte så mycket, det är varmt (tycker vi) Portugiserna har tjocka jackor och mössor. Vi går i kortbyxor och tröja. 

Det syns att man inte är portugis alltså! 

Jag fick ryggskott när jag skulle baxa ut resväskan från bussen till Arlanda, det var trångt och väskan tung. Jag vred och lyfte, kände direkt att något hände i ryggen.

Så nu gällde det att försöka hitta någon hjälp för detta. lyckligtvis hette osteopat samma på portugisiska och de talade engelska (de flesta kan engelska här) så jag fick tid för behandling på samma dag. 

Underbart att slippa smärtan!

Vi var på några lägenhetsvisningar i Tavira och Santa Luzia. Lasse föll för en lägenhet i Santa Luzia, men jag var inte lika entusiastisk. Den hade takterrass och gott om utrymme och förvaring. Jag vill ju gärna ha stranden nära, detta var en fiske by. man kunde lätt ta sig till Formosa med en kort båtresa, men det kändes inte helt bra tyckte jag.

Vår mäklare informerade oss om att vi måste ha NIF nummer och ett bankkonto för att kunna existera i Portugal, dessa fantastiska människor på Fastighetsbyrån hjälpte oss med detta, jag tror inte att vi hade klarat det annars.

De följde med oss till Kommunkontoret för att få NIF-nummer och stämplade papper, det var steg ett. Det var ganska mycket folk där och mäklaren och hans portugisiska medarbetare, som även var tolk , tog vår nummerlapp (ingen aning om vilken av de fyra olika valen av kö vi skulle välja) och vi satte oss att vänta. Vi insåg att man behövde ha tålamod och gott om tid. Fast för vår del så kändes det bara som att – okej vi har ju inte så bråttom någonstans – det kändes så skönt!

När vi äntligen kom fram till disken och en dam började springa runt med de papper vi fyllt i med personuppgifter, kom hon fram till att vi behövde något dokument som styrkte vår adress i Sverige.

Det var bara att sätta igång att leta upp någon elräkning eller liknande som vi kunde skriva ut. Tack och tack för att mobilbank finns! Men vi var ju tvungna att trava tillbaks till mäklarens kontor för att skriva ut dokumenten, och sedan tillbaka till kommunkontoret igen, för att köa.

Två timmar senare hade vi de viktiga dokumenten i vår hand.

Nu skulle vi träffa en bankkontakt han hade för att öppna ett bankkonto. Han var inte anträffbar förrän om ett par timmar, så det var bara att vänta.

Mäklarna gick till baka till sitt kontor, för att senare möta oss igen för vi skulle få hjälp även på bankkontoret. Så vänligt!

Lasse och jag slog oss ner på en restaurang för att få i oss lite lunch. Vi kände oss härligt ostressade!

Mötet på banken gick snabbt och smidigt. Nu hade vi både NIF-nummer och bankkonto – check!

Sökandet efter boende fortsätter.

Snart är det jul.